Allmänlydnad!
Trots att jag är sjuk och hemma från jobbet så var det dags för en timmes allmänlydnad tvärs över gatan från vår lägenhet. En granne till oss håller på att utbilda sig till hundinstruktör på Hundens Hus i Göteborg och för att hon skall bli godkänd så krävs det att hon håller några egna kurser.
Det roliga var att jag häromveckan stötte på henne precis när tankarna om att Elton skulle behöva en uppfriskning i allmän lydnad var som hetast, och jag beklagade mig lite grann över att Elton blivit mer och mer bortskämd och skaffat sig den världsberömda selektiva hörseln. Då sa hon att hon veckan efter skulle hålla en sådan kurs och att vi var välkomna att deltaga, till 1/3 av vad det kostar på en riktig hundklubb. Perfekt!
Så trots att jag var sjukanmäld och mådde pyton så pallrade jag mig över vägen här hemma och in på grusplanen där vi skulle samlas. Det går inte att sjukanmäla sig från att vara djurägare, Elton behöver sin stimulans, och det är skillnad på att gå en hundkurs på en timma och att jobba en hel natt med patienter. Aja, det är inte er jag ska övertyga :)
Väl på plats så var det bara instruktören och två delatagare. Jag och Elton var ena paret, och andra paret var en grannkvinna med sin ... Tollare?? Jag är så dålig på hundraser!!
Hur som helst. Kursen mjukstartade med basövningar som "död och levande" (som Anna för övrigt redan lärt mig :) där man har två kampleksaker i var sin hand och drar dem busigt på golvet/marken samtidigt som man backar. Eller den ena leksaken skall man busa med den andra skall bara vara "död" alltså ointressant för hunden. När hunden får tag i leksaken så busar man lite med leksaken tills man bestämmer att leksaken dör och då börjar nästa leksak leva, då drar man den busigt på marken istället. Detta upprepas så länge man tycker, men har man en hund som Elton så bör man inte leka så länge eftersom att han går upp i varv så fort. Med honom ska jag hellre göra övningen några få gånger och istället vila helt mellan gångerna så att han får öva självbehärskning.
Denna övningen ska vara bra för att få hunden att släppa leksaken när leksaken blir still, alltså när leken är slut.
Sen gick vi "fot" med hundarna på olika sätt för att instruktören skulle se vårt samspel och för att vi skulle få se hur vår hund reagerade på olika metoder. Jag fick till exempel en tillsägelse för att jag hade FÖR mycket ögonkontakt med Elton, risken är att jag på promenaden trampar i en håla av misstag för att jag inte ser på vägen haha :) Vi påmindes båda om att belöna oftare, vilket jag normalt sett gör faktiskt. Men man beter sig inte helt naturligt när någon säger "visa hur ni går" ... Eh okej, kom här Elton.. Elton! Kom, jaaaa, bra! Häääär.. Elton! Jaa! Duktig kille.. Här, Elton, hääär! :)
Men på tredje, fjärde vändan så gick han hur bra som helst, för då visste han vad vi skulle göra. Inte för att han inte förstår kommandot, utan han fattar inte att jag verkligen menar allvar. Så tror jag att det är. Elton kan gå fint, men det är roligare att lukta och dra lite åt de andra hundarnas håll. "Matte hon säger nåt men detta är ju störtkul. Ligger det en leksak där borta? Den vill jag ha! Jaa! Jag ska ha dennnn!" "Elton! Elton! Häääär! Kom då, ja kom då! Bra!! Eltoooon!"
Men efter att vi som sagt kört några vändor så har han fattat galoppen och är mer "javisst matte, detta är busenkelt! Mmm, godis! Ögonkontakt, jaaa jag får beröm!!"
Men där känner jag att vårt problem ligger. Det tar ett tag innan Elton varvar ner och kan koncentrera sig på uppgiften. Inte alltid, men med störningar. Han är superduktig, lyhörd och intresserad. Han VILL verkligen jobba, så det är bara att fortsätta träna inser jag ju.
I alla fall. Vi körde några grundkommandon. Sitt. Ligg. Stå. Och kollade hundarnas förmåga att tex sitta still efter kommandot och invänta nästa kommando. En del hundar drar ju igenom hela registret för att få sin godis och för att de är otåliga. Detta gick utan problem, Elton väntar uppmärksamt på mitt nästa kommando, även när jag rör mig. Men vi har övat mycket på att stanna kvar och liknande. "Stå" är väl inte ett kommando som vi övat så mycket på, men jag fick tips om ett enkelt sätt att lära in detta så det blir nog inga problem.
Vi övade självbehärskning genom att erbjuda godis och leksak framför nosen på dem som de inte fick ta förrän vi sa till. Elton kan redan det, men för att lära in det så gäller det att ge godisen så fort hunden bara visar minsta ointresse, det kan räcka med en blick åt ett annat håll eller en blick på dig eller att hunden helt enkelt bara väntar. Sen ökar man längden och således svårighetsgraden ju mer hunden har förstått.
Till nästa gång ska vi betinga * hundens namn * ett läte, tex ett smackande med läpparna eller ett pussljud * och ett inkallningskommando.
Alltså man säger hundens namn och stoppar genast in en godis i munnen på hunden. Detta gör man 10 gånger på raken, väntar en minut, gör om det, väntar en minut och gör om det igen. Samma gäller för de andra ljuden och kommandona som vi ska betinga.
Det är så roligt att gå kurs, för man blir inspirerad och får motivation att jobba med sin hund. Det är så himla lätt att bli lat och tappa motivationen och då blir det bara vanliga promenader varje dag och hunden blir mer och mer frustrerad av att inte få jobba. Små små problembeteenden uppstår hos hunden och ägaren har svårt att förstå varför. Det är ett vanligt scenario som kännetecknar mångas relationer med sina hundar. Även min och Eltons stundtals.
Men nu är vi på hugget igen och ingen är gladare än Elton!
Kram
Det roliga var att jag häromveckan stötte på henne precis när tankarna om att Elton skulle behöva en uppfriskning i allmän lydnad var som hetast, och jag beklagade mig lite grann över att Elton blivit mer och mer bortskämd och skaffat sig den världsberömda selektiva hörseln. Då sa hon att hon veckan efter skulle hålla en sådan kurs och att vi var välkomna att deltaga, till 1/3 av vad det kostar på en riktig hundklubb. Perfekt!
Så trots att jag var sjukanmäld och mådde pyton så pallrade jag mig över vägen här hemma och in på grusplanen där vi skulle samlas. Det går inte att sjukanmäla sig från att vara djurägare, Elton behöver sin stimulans, och det är skillnad på att gå en hundkurs på en timma och att jobba en hel natt med patienter. Aja, det är inte er jag ska övertyga :)
Väl på plats så var det bara instruktören och två delatagare. Jag och Elton var ena paret, och andra paret var en grannkvinna med sin ... Tollare?? Jag är så dålig på hundraser!!
Hur som helst. Kursen mjukstartade med basövningar som "död och levande" (som Anna för övrigt redan lärt mig :) där man har två kampleksaker i var sin hand och drar dem busigt på golvet/marken samtidigt som man backar. Eller den ena leksaken skall man busa med den andra skall bara vara "död" alltså ointressant för hunden. När hunden får tag i leksaken så busar man lite med leksaken tills man bestämmer att leksaken dör och då börjar nästa leksak leva, då drar man den busigt på marken istället. Detta upprepas så länge man tycker, men har man en hund som Elton så bör man inte leka så länge eftersom att han går upp i varv så fort. Med honom ska jag hellre göra övningen några få gånger och istället vila helt mellan gångerna så att han får öva självbehärskning.
Denna övningen ska vara bra för att få hunden att släppa leksaken när leksaken blir still, alltså när leken är slut.
Sen gick vi "fot" med hundarna på olika sätt för att instruktören skulle se vårt samspel och för att vi skulle få se hur vår hund reagerade på olika metoder. Jag fick till exempel en tillsägelse för att jag hade FÖR mycket ögonkontakt med Elton, risken är att jag på promenaden trampar i en håla av misstag för att jag inte ser på vägen haha :) Vi påmindes båda om att belöna oftare, vilket jag normalt sett gör faktiskt. Men man beter sig inte helt naturligt när någon säger "visa hur ni går" ... Eh okej, kom här Elton.. Elton! Kom, jaaaa, bra! Häääär.. Elton! Jaa! Duktig kille.. Här, Elton, hääär! :)
Men på tredje, fjärde vändan så gick han hur bra som helst, för då visste han vad vi skulle göra. Inte för att han inte förstår kommandot, utan han fattar inte att jag verkligen menar allvar. Så tror jag att det är. Elton kan gå fint, men det är roligare att lukta och dra lite åt de andra hundarnas håll. "Matte hon säger nåt men detta är ju störtkul. Ligger det en leksak där borta? Den vill jag ha! Jaa! Jag ska ha dennnn!" "Elton! Elton! Häääär! Kom då, ja kom då! Bra!! Eltoooon!"
Men efter att vi som sagt kört några vändor så har han fattat galoppen och är mer "javisst matte, detta är busenkelt! Mmm, godis! Ögonkontakt, jaaa jag får beröm!!"
Men där känner jag att vårt problem ligger. Det tar ett tag innan Elton varvar ner och kan koncentrera sig på uppgiften. Inte alltid, men med störningar. Han är superduktig, lyhörd och intresserad. Han VILL verkligen jobba, så det är bara att fortsätta träna inser jag ju.
I alla fall. Vi körde några grundkommandon. Sitt. Ligg. Stå. Och kollade hundarnas förmåga att tex sitta still efter kommandot och invänta nästa kommando. En del hundar drar ju igenom hela registret för att få sin godis och för att de är otåliga. Detta gick utan problem, Elton väntar uppmärksamt på mitt nästa kommando, även när jag rör mig. Men vi har övat mycket på att stanna kvar och liknande. "Stå" är väl inte ett kommando som vi övat så mycket på, men jag fick tips om ett enkelt sätt att lära in detta så det blir nog inga problem.
Vi övade självbehärskning genom att erbjuda godis och leksak framför nosen på dem som de inte fick ta förrän vi sa till. Elton kan redan det, men för att lära in det så gäller det att ge godisen så fort hunden bara visar minsta ointresse, det kan räcka med en blick åt ett annat håll eller en blick på dig eller att hunden helt enkelt bara väntar. Sen ökar man längden och således svårighetsgraden ju mer hunden har förstått.
Till nästa gång ska vi betinga * hundens namn * ett läte, tex ett smackande med läpparna eller ett pussljud * och ett inkallningskommando.
Alltså man säger hundens namn och stoppar genast in en godis i munnen på hunden. Detta gör man 10 gånger på raken, väntar en minut, gör om det, väntar en minut och gör om det igen. Samma gäller för de andra ljuden och kommandona som vi ska betinga.
Det är så roligt att gå kurs, för man blir inspirerad och får motivation att jobba med sin hund. Det är så himla lätt att bli lat och tappa motivationen och då blir det bara vanliga promenader varje dag och hunden blir mer och mer frustrerad av att inte få jobba. Små små problembeteenden uppstår hos hunden och ägaren har svårt att förstå varför. Det är ett vanligt scenario som kännetecknar mångas relationer med sina hundar. Även min och Eltons stundtals.
Men nu är vi på hugget igen och ingen är gladare än Elton!
Kram
En gammal goding!
Var bara tvungen att lägga in ett klipp från en storstädning för några år sedan. Det händer inget speciellt i klippet förutom att Elton tuggar och smaskar så gott på ett hundben och ser allmänt söt ut :) Smög bara in att det var storstädning så att ingen ska tro att det alltid är så stökigt hemma hos oss :)
CLEANING THE HOUSE :)
CLEANING THE HOUSE :)
Alva och Alice...
Nu var det extremt länge sedan jag uppdaterade bloggen, nästan så länge sedan att det inte är någon idé att ha en blogg!! Men det är väl bara jag och min mamma som läser så då får det gå haha!
Det var några dagar efter nyårsafton, den 3 januari i år som intresset för att blogga svalnade. Vi hade precis kommit hem från fjällen, jag, Mikael, Elton och syrrans två yngsta barn. Vi åkte dit för att nyårsmysa, men framför allt flydde vi staden på grund av Eltons skotträdsla. Och grundat på de två orsakerna så var det otroligt lyckat. Mindre lyckat, ja rent av katastrofalt, var att när vi kom hem så var vår yngsta flockmedlem, Alva, jättesjuk. Alva var en av de två kattungarna som Mikael och jag hittade i september i ett industriområde, bara runt 8 veckor gamla. De var små rädda, magra, fulla med löss och mask. Vi adopterade dem och kämpade med att de skulle få upp immunförsvar, förtroende och livslust. Naturligtvis lyckades det, djur är ju fantastiska i att återhämta sig från jobbiga händelser om de bara får rätt förutsättningar att göra det.
När vi kom hem från fjällen så var Alva helt slut. Vi hade haft kattvakt medan vi var bortresta, men hon hade inte förstått allvaret. Och dessutom hade hon inte kunnat stoppa sjukdomsförloppet. Alvas njurar hade lagt av. Vi kom hem till en liten, trött och mager flicka som hängde över vattenskålen utan att orka dricka. Jag försökte på veterinärens order att mata pyttepytte genom en spruta, men hon kräktes direkt. Morgonen efter åkte vi raka vägen till veterinären som, utan att ta prover, konstaterade njursvikt och vattniga tarmar.... Det fanns inget att göra så hon fick somna in... Vad hände..? Jag var helt knäckt. Min lilla Alva som alltid gick efter mig, pratade med mig så fort vi fick ögonkontakt, som alltid ville pussas och ligga nära nära... Hon var alltid minst och mina moderskänslor väcktes och jag kände mig som hennes beskyddare. Hon var alltid i min famn. När vi åkte till fjällen så var hon till synes frisk. 5 dagar senare var hon skinn och ben och hennes gnista hade slocknat. Den 3 januari 2012 somnade Alva in. Det var en hemsk tid, jag hade svikit henne kände jag, genom att inte vara hos henne när hon blev sjuk. Jag grät och sov, grät och sov... Det var hemskt... Jag saknar dig Alva!
Det positiva i denna händelsen det var att Alice, Alvas syster, blev en helt annan katt efter sin systers bortgång. Nu var det Alice som blev bäbisen. Hon som inte varit så mycket för kel och gos blev nu mammas flicka. Hon ville nu ha min uppmärksamhet hela tiden, sova brevid under täcket, mysa, kela.... Våra band stärktes enormt under denna tiden.
På grund av det som hände Alva så tog jag Alice till veterinären för att få henne grundligt undersökt och förhoppningsvis friskförklarad. Och väl hos veterinären så fick jag det besked jag hoppats på. Alice var frisk och kry. Dock togs inga blodprov då, eftersom det inte verkade behövas.
Några månader senare insjuknade även Alice... Hon hade blivit smittad av ett relativt vanligt kattvirus som heter Coronavirus. Detta är inte farligt i sig. Men hos unga katter, äldre katter och katter med nedsatt immunförsvar kan viruset mutera till en elak form som kallas för FIP. Detta drabbade Alice. Vi märkte det genom att hon blev smalare och smalare, sov mer och slutade leka. Hon var fortfarande kelig och hon åt som en häst, men i och med att hon blivit så smal så tog vi henne till veterinären igen.
Denna gången kunde veterinären med hjälp av blodprov konstatera att Alice var smittad av Coronavirus, men om viruset har muterat är omöjligt att se. Det kan bara fastställas genom obduktion. Och då är det ju för sent. veterinären sa att det var lika bra att ta bort henne, men jag kunde inte acceptera detta eftersom att Alice fortfarande var hyffsat alert och hade matlust. Vi tog med henne hem igen och några dagar senare bad vi veterinären skicka in blodprovet på nytt, för ny analys. Jag kunde inte acceptera det som var på väg att hända. Jag ville inte förlora min lilla flicka. Hon hade gjort sånna fanatstiska framsteg på sin svåra resa, hon var enormt skygg i början. Hon fräste och bet oss, det tog lång tid innan hon vågade lita på oss, men till slut vände hon och blev en underbar liten kattfröken.
Den 29 mars 2012 förlorade vi kampen och Alice fick somna in.
Alice och Alva ca 8 bveckor gamla och nyanlända ♥
Alva i juletider, några veckor innan sin bortgång
Alva och Elton i badrummet. Man måste ju vara med där det händer :)
Alva i köket, ca 4 månader gammal
Lilla rädda Alice...
Alice adopterade snabbt Mumsan som sin mamma :)
Jag och Alice myser i soffan ♥
Kan man bli sötare?? :)
Alva väntar på maten :)
Alice ♥
Jag kommer aldrig att glömma era små vackra själar. Tack för tassavtrycken som ni lämnade i mitt hjärta, ni förtjänade det bästa och tillsammans så gjorde vi så gott vi kunde. Mammi älskar er! ♥ Sov gott mina änglar!
Det var några dagar efter nyårsafton, den 3 januari i år som intresset för att blogga svalnade. Vi hade precis kommit hem från fjällen, jag, Mikael, Elton och syrrans två yngsta barn. Vi åkte dit för att nyårsmysa, men framför allt flydde vi staden på grund av Eltons skotträdsla. Och grundat på de två orsakerna så var det otroligt lyckat. Mindre lyckat, ja rent av katastrofalt, var att när vi kom hem så var vår yngsta flockmedlem, Alva, jättesjuk. Alva var en av de två kattungarna som Mikael och jag hittade i september i ett industriområde, bara runt 8 veckor gamla. De var små rädda, magra, fulla med löss och mask. Vi adopterade dem och kämpade med att de skulle få upp immunförsvar, förtroende och livslust. Naturligtvis lyckades det, djur är ju fantastiska i att återhämta sig från jobbiga händelser om de bara får rätt förutsättningar att göra det.
När vi kom hem från fjällen så var Alva helt slut. Vi hade haft kattvakt medan vi var bortresta, men hon hade inte förstått allvaret. Och dessutom hade hon inte kunnat stoppa sjukdomsförloppet. Alvas njurar hade lagt av. Vi kom hem till en liten, trött och mager flicka som hängde över vattenskålen utan att orka dricka. Jag försökte på veterinärens order att mata pyttepytte genom en spruta, men hon kräktes direkt. Morgonen efter åkte vi raka vägen till veterinären som, utan att ta prover, konstaterade njursvikt och vattniga tarmar.... Det fanns inget att göra så hon fick somna in... Vad hände..? Jag var helt knäckt. Min lilla Alva som alltid gick efter mig, pratade med mig så fort vi fick ögonkontakt, som alltid ville pussas och ligga nära nära... Hon var alltid minst och mina moderskänslor väcktes och jag kände mig som hennes beskyddare. Hon var alltid i min famn. När vi åkte till fjällen så var hon till synes frisk. 5 dagar senare var hon skinn och ben och hennes gnista hade slocknat. Den 3 januari 2012 somnade Alva in. Det var en hemsk tid, jag hade svikit henne kände jag, genom att inte vara hos henne när hon blev sjuk. Jag grät och sov, grät och sov... Det var hemskt... Jag saknar dig Alva!
Det positiva i denna händelsen det var att Alice, Alvas syster, blev en helt annan katt efter sin systers bortgång. Nu var det Alice som blev bäbisen. Hon som inte varit så mycket för kel och gos blev nu mammas flicka. Hon ville nu ha min uppmärksamhet hela tiden, sova brevid under täcket, mysa, kela.... Våra band stärktes enormt under denna tiden.
På grund av det som hände Alva så tog jag Alice till veterinären för att få henne grundligt undersökt och förhoppningsvis friskförklarad. Och väl hos veterinären så fick jag det besked jag hoppats på. Alice var frisk och kry. Dock togs inga blodprov då, eftersom det inte verkade behövas.
Några månader senare insjuknade även Alice... Hon hade blivit smittad av ett relativt vanligt kattvirus som heter Coronavirus. Detta är inte farligt i sig. Men hos unga katter, äldre katter och katter med nedsatt immunförsvar kan viruset mutera till en elak form som kallas för FIP. Detta drabbade Alice. Vi märkte det genom att hon blev smalare och smalare, sov mer och slutade leka. Hon var fortfarande kelig och hon åt som en häst, men i och med att hon blivit så smal så tog vi henne till veterinären igen.
Denna gången kunde veterinären med hjälp av blodprov konstatera att Alice var smittad av Coronavirus, men om viruset har muterat är omöjligt att se. Det kan bara fastställas genom obduktion. Och då är det ju för sent. veterinären sa att det var lika bra att ta bort henne, men jag kunde inte acceptera detta eftersom att Alice fortfarande var hyffsat alert och hade matlust. Vi tog med henne hem igen och några dagar senare bad vi veterinären skicka in blodprovet på nytt, för ny analys. Jag kunde inte acceptera det som var på väg att hända. Jag ville inte förlora min lilla flicka. Hon hade gjort sånna fanatstiska framsteg på sin svåra resa, hon var enormt skygg i början. Hon fräste och bet oss, det tog lång tid innan hon vågade lita på oss, men till slut vände hon och blev en underbar liten kattfröken.
Den 29 mars 2012 förlorade vi kampen och Alice fick somna in.
Alice och Alva ca 8 bveckor gamla och nyanlända ♥
Alva i juletider, några veckor innan sin bortgång
Alva och Elton i badrummet. Man måste ju vara med där det händer :)
Alva i köket, ca 4 månader gammal
Lilla rädda Alice...
Alice adopterade snabbt Mumsan som sin mamma :)
Jag och Alice myser i soffan ♥
Kan man bli sötare?? :)
Alva väntar på maten :)
Alice ♥
Jag kommer aldrig att glömma era små vackra själar. Tack för tassavtrycken som ni lämnade i mitt hjärta, ni förtjänade det bästa och tillsammans så gjorde vi så gott vi kunde. Mammi älskar er! ♥ Sov gott mina änglar!
Hundcoachen tipsar # 2
Igår kväll fastnade jag framför youtube och sökte på klipp med hundcoachen. Som min sambo sa så är det ju lite töntigt nästan att Sverige ska ha "sin egen" Ceasar Milan, men å andra sidan, ju fler som får ta del av orden från hundexperter desto bättre!
Jag har inte sett så mycket av vår svenska hundcoach Fredrik, har bara sett klipp på youtube, men det jag ser gillar jag. Han förespråkar positiva och mjuka metoder för att bygga upp en god relation med hunden.
Jag har inte sett så mycket av vår svenska hundcoach Fredrik, har bara sett klipp på youtube, men det jag ser gillar jag. Han förespråkar positiva och mjuka metoder för att bygga upp en god relation med hunden.
Sen gillar jag att få lite tips på enkla övningar eftersom man lätt får idétorka på den fronten. Det senaste jag såg delar jag med mig av nedan; stabiliseringsövning.
Elton och jag testade denna övningen idag och det funkade jättebra. Det var bara när jag stog bakom Elton och drog lite lätt i kopplet som han automatiskt vände sig om. Två gånger hände detta, sen gjorde jag övningen ännu enklare för honom, med ännu lättare drag i kopplet och bara under några sekunder.
Det är roligt med lite nya övningar, de behöver inte vara mer avancerade än så här. Det jag ännu inte förstått är HUR denna övningen kommer underlätta i framtida situationer när hunden blir lite mer stressad...? Ska suga på den karamellen... Men säger hundcoachen att det är så så ligger det nog något i det :)
Nu ligger Elton på storarumsgolvet och sover. Har precis gett honom en Nozinantablett (lugnande medicin) för att "ställa in" dosen inför nyår. Det känns hemskt faktiskt att "droga" honom utan anledning, men som veterinären sa så är det inte läge att mixtra med doseringen på nyår, det är ju då det ska verka som bäst. Som sagt, en tablett som han har fått just nu har inte på något sätt slått ut honom helt (vilket vi inte heller är ute efter) men lite lugnare är han allt. Ska kontakta veterinären imorgon och berätta resultatet av dagens medicinering.
Ha en bra kväll!
Hundcoachen tipsar...
Lek med din hund!
Var uppe vid elljusspåret idag med Nico för att låta Wiggo och Elton busa loss. Det var ett tag sen sist och guuud vad kul de hade! :) Man blir helt lycklig av att se dem. Roligt också att Wiggo och Nicos träning gett resultat med kontaktövningar osv. Härligt att se. Kämpa på ni två, tålamod är nyckeln :) Det var oxå när jag såg hundarna busa som jag kom och tänka på hundcoachens klipp om hur viktigt det är att vara lekkamrat med sin hund. Värt att kolla in.
Vi var ute några timmar i härligt och mysigt decemberväder men mörkret föll snabbt. Redan vid kl 16 började det mörkna och vid 16.30 när vi var hemma igen var det nästan kolsvart.
Mental notering till mig själv: när jag ändå köpt en ny reflexväst så kostar det inget att använda den. Är man svartklädd med en mörkbrun hund så syns man inte!!
Ha en härlig 3:e advent!
Var uppe vid elljusspåret idag med Nico för att låta Wiggo och Elton busa loss. Det var ett tag sen sist och guuud vad kul de hade! :) Man blir helt lycklig av att se dem. Roligt också att Wiggo och Nicos träning gett resultat med kontaktövningar osv. Härligt att se. Kämpa på ni två, tålamod är nyckeln :) Det var oxå när jag såg hundarna busa som jag kom och tänka på hundcoachens klipp om hur viktigt det är att vara lekkamrat med sin hund. Värt att kolla in.
Vi var ute några timmar i härligt och mysigt decemberväder men mörkret föll snabbt. Redan vid kl 16 började det mörkna och vid 16.30 när vi var hemma igen var det nästan kolsvart.
Mental notering till mig själv: när jag ändå köpt en ny reflexväst så kostar det inget att använda den. Är man svartklädd med en mörkbrun hund så syns man inte!!
Ha en härlig 3:e advent!
Vi vann!!! :)
JAAA! Idag var det avslutningstävling på fortsättningskursen i agility OCH VI VANN! Visserligen dök det bara upp 5 hundar till dagens avslutning men det är så roligt att det går bra för Elton! För mig går det segt som sirap framåt, men det kommer väl alltid vara så att vi ägare är trögare än våra 4-benta vänner... :)
3 incidenter som dök upp under dagens tävling var:
2 av dessa incidenter kostade oss 5 sekunders påslag på tiden vardera, alltså totalt 10 extra sekunder, medan vi slapp påslag för tunnelvägran eftersom det var vädrets makter som spelade in. Jag ska sätta mig in i tävlingsreglerna för agility någon dag, har hört att det är 8 sidor med regler eller nåt, men det jag tror mig veta i dagsläget är att man på en riktig tävling blir "diskad" vid hindervägran. Tydligen räknas det inte som vägran om hunden springer förbi hindret utan man får springa tillbaka och göra om det (vilket i en riktig tävling kostar så många extra sekunder att man praktiskt taget redan då vet att man är ute ändå).
Här kommer filmen från dagens tävling :)
Som man ser på filmen så hade jag antagligen kunnat förhindra att Elton sprang förbi ett utav hopp hindrena, det efter A-hindret. Där var jag alldeles för sen med att skicka honom på hopphindret. Jag borde ha sagt "HOPP" direkt när han var påväg av från A-hindret men det gjorde jag inte. Detta ledde till att Elton gjorde ett "bakombyte" på MIG! Helt plötsligt efter A-hindret så befann han sig på min högra sida istället för den vänstra... Därav förbispringningen...
Vid sista hopphindret så vet jag inte vad som gick fel... Det enda som jag skulle kunna tänka mig är att JAG inte pekar rakt fram med min arm över hopphindrena utan drar armen åt sidan.... hmmm... några smarta tankar???
Här är vi ialla fall med 1:a priset :)
Och här är de tappra "påhejarna", mamma och Susanna. Mikael är som vanligt bakom kameran men det ska vi snart ändra på, bara han blir frisk i axeln.
Bra dag idag alltså! Nu ska vi ut på sista rundan, sen sängen! Natti!
3 incidenter som dök upp under dagens tävling var:
- Elton sprang förbi ett hopphinder efter A-hindret (klättrat)
- Vinden slet tag i tunneln precis när Elton skulle springa in i den så han tvärstannade och sprang förbi
- Elton sprang förbi det sista hopphindret som avslutade banan
2 av dessa incidenter kostade oss 5 sekunders påslag på tiden vardera, alltså totalt 10 extra sekunder, medan vi slapp påslag för tunnelvägran eftersom det var vädrets makter som spelade in. Jag ska sätta mig in i tävlingsreglerna för agility någon dag, har hört att det är 8 sidor med regler eller nåt, men det jag tror mig veta i dagsläget är att man på en riktig tävling blir "diskad" vid hindervägran. Tydligen räknas det inte som vägran om hunden springer förbi hindret utan man får springa tillbaka och göra om det (vilket i en riktig tävling kostar så många extra sekunder att man praktiskt taget redan då vet att man är ute ändå).
Här kommer filmen från dagens tävling :)
Som man ser på filmen så hade jag antagligen kunnat förhindra att Elton sprang förbi ett utav hopp hindrena, det efter A-hindret. Där var jag alldeles för sen med att skicka honom på hopphindret. Jag borde ha sagt "HOPP" direkt när han var påväg av från A-hindret men det gjorde jag inte. Detta ledde till att Elton gjorde ett "bakombyte" på MIG! Helt plötsligt efter A-hindret så befann han sig på min högra sida istället för den vänstra... Därav förbispringningen...
Vid sista hopphindret så vet jag inte vad som gick fel... Det enda som jag skulle kunna tänka mig är att JAG inte pekar rakt fram med min arm över hopphindrena utan drar armen åt sidan.... hmmm... några smarta tankar???
Här är vi ialla fall med 1:a priset :)
Och här är de tappra "påhejarna", mamma och Susanna. Mikael är som vanligt bakom kameran men det ska vi snart ändra på, bara han blir frisk i axeln.
Bra dag idag alltså! Nu ska vi ut på sista rundan, sen sängen! Natti!
Från första början...
Har inte haft tid att blogga på länge. Har det inte varit jobb eller agility så har det varit sambons operation eller tvättider eller vinterdäcksbyte eller hundmassage eller.... Ja, ni vet hur det brukar vara!
Satt precis försjunken i alla papper och räkningar som samlats på hög och sorterade in alla papper i "släng" eller "spara". Då hittade jag några blad jag hade skrivit om Eltons allra förasta dagar hos mig ♥ Läste några rader och fick en skön känsla i hela kroppen. Kan inte slänga dessa rader innan jag har sparat dem någonstans. Så nu ska även ni få ta del av vad som skrivits och jag får en välbehövlig paus från allt pappersarbete :)
" Måndag 28/4 2008
Egentligen började resan från Göteborg till Stockholm redan dagen innan, på söndagen, och vi
nådde Arlanda Sky City Hotell kl 21.00, men åkte direkt till staffevalpen Rihannas jourhem. Rihanna var toppen men något kändes fel så vi beslutade oss för att sova på saken. Dagen efter, måndag, så pratade jag med Anna på Hundar utan Hem, och hon sa till mig att åka och titta på några fler hundar innan jag bestämde mig. Först åkte vi till Norrtälje och staffevalpen Tarvey's jourhem. Tarvey var ca 5 - 6 månader gammal, chokladbrun och mycket charmig. Det var kärlek vid första ögonkastet. Efter att ha pratat med jourfamiljen så packade vi in oss i min bil, pappa, jag och Tarvey. Vi åkte vidare till Knutby och Marianne på Hundar utan Hem. Där skrev vi kontrakt, betalade och löste allt som skulle lösas. Sen började resan hem. Tarvey skötte sig exemplariskt hela vägen hem. Inte ett pip. Han somnade nästan direkt när vi lämnat Knutby och likaså efter varje kissepaus längs vägen. Han tydde sig dock mer till pappa än till mig första dagen, men det är smällar man får ta. Väl i Göteborg, ca 23.00, skuttade han in i min lägenhet och började nästan direkt att leka med sina nya leksaker. Nallar, pipleksaker, tuggben osv. Vi gick ut på sista kissen ca kl 01.00 och innan dess fick han en sen kvällsmat. Sen somnade vi tillsammans i sängen."
" Tisdag 29/4 2008
Vaknade kl 06.30 med Tarvey på min arm. Mysigt! Denna dagen var vi ute på många poromenader, utforskade "Snikens kulle", började med 3 regelbundna måltider (frukost 08.00, lunch 13.00, middag 18.00) osv. Vi går ut direkt när vi vaknat ca. 05.30 - 06.30, sen vilar vi lite till (Tarvey är lite av en sjusovare) innan det är dags för frukost, och sen promenad direkt efter. Sen lek, kissepaus och mer vila. Efter vilan kissepaus, sen lunch och direkt ut på promenad, sen lek och vila. Ev. en kissepaus till, sen kvällsmat, promenad, lek och vila, promenad och tillslut GODNATT! *snark*
(köpte även sele idag + veterinär besiktning)"
" Onsdag 30/4 2008
Vaknade 05.30 - ut på promenad. Samma rutiner. Idag avmaskade jag Tarvey (1 st Milbemax). Han får mat 3 ggr/dag à 2 1/2 dl Royals Junior (grön påse), ska sedan byta till blå påse. Förutom detta har det framkommit mer och mer att Tarvey är i värsta slyngelåldern.! Han biter i allt, tuggar i sig allt (bajs, tuggummi, torkat apelsinskal och äppleskruttar osv), hoppar, skäller i frustration osv osv. Men han är oerhört lättlärd ändå och duktig. Han kan nu; SITT, VÄNTA, VARSÅGOD, KOMKOM osv."
" Torsdag 1/5 2008
Vaknade 05.30 - promenad. Idag har det kommit ut spolmaskar i bajset. Urrrsch!! Han lekte även med en Schäfer idag och jag har släpte honom för första gången - gick bra. Kul att se honom leka. Vi bar oxå i Skatås och gick 2 1/2 km. Träffade Ulle och Anders en snabbis."
" Fredag 2/5 2008
Vaknade 05.30 - promenad. Var i Skatås och sprang en liten bit idag. Träffade en Golden som han fick leka med utan koppel. Oj vad de sprang och busade! Sen åkte vi hem och sov. Har även busat med en 4 1/2 månad gammal valp idag i parken hemma utan koppel. Sedan lekte Tarvey och jag dragkamp med en ny "tvinn"leksak, oxå då utan koppel. Gick jättebra! Jag kastar leksaken, Tarvey hämtar och springer direkt tillbaka till mig :) På kvällen fick vi besök av Elin. Tarvey var jätteduktig! Vi vill gå hundkurs hos Maria Edelton på Nya Varvet, men allt verkar fullbokat. Mycket mys blir det med lillkillen, som jag för övrigt inte vet vad jag ska kalla. Dessa väljer jag emellan (just nu!):
* Behålla Tarvey
* Elton
* Viggo
* Nelson
* Melvin
* kanske Milton
* kanske Frankie
* kanske Eddie
finns massor.....
Idag vägde han lite drygt 17 kg. Typ 17,3 eller nåt. Så vi säger 17 kg."
Detta var de första dagarna i Eltons liv ihop med mig :) SYND att man inte skrivit mer!! Det är ju alltid så att man önskar att man hade skrivit ner allt, men man tröttnar ju eller glömmer av det efter ett tag. För mig är dessa anteckningar oerhört värdefulla!
Nu ska vi sticka och handla lite lördagsmys och åka hem till en av Eltons älsklingmänniskor, Andreas! Andreas var Eltons hundvakt i ett antal månader när Elton var runt 1 år gammal. Andreas är oxå min systerson, skiljer bara 7 år mellan oss så jag ser honom nästan som min bror :)
Ha en härlig helg peeps :) Kram från oss!
Bifogar några bilder från Eltons första dagar hos mig, inlägget till ära :)
SÖTNÖT!! ♥♥♥
Satt precis försjunken i alla papper och räkningar som samlats på hög och sorterade in alla papper i "släng" eller "spara". Då hittade jag några blad jag hade skrivit om Eltons allra förasta dagar hos mig ♥ Läste några rader och fick en skön känsla i hela kroppen. Kan inte slänga dessa rader innan jag har sparat dem någonstans. Så nu ska även ni få ta del av vad som skrivits och jag får en välbehövlig paus från allt pappersarbete :)
" Måndag 28/4 2008
Egentligen började resan från Göteborg till Stockholm redan dagen innan, på söndagen, och vi
nådde Arlanda Sky City Hotell kl 21.00, men åkte direkt till staffevalpen Rihannas jourhem. Rihanna var toppen men något kändes fel så vi beslutade oss för att sova på saken. Dagen efter, måndag, så pratade jag med Anna på Hundar utan Hem, och hon sa till mig att åka och titta på några fler hundar innan jag bestämde mig. Först åkte vi till Norrtälje och staffevalpen Tarvey's jourhem. Tarvey var ca 5 - 6 månader gammal, chokladbrun och mycket charmig. Det var kärlek vid första ögonkastet. Efter att ha pratat med jourfamiljen så packade vi in oss i min bil, pappa, jag och Tarvey. Vi åkte vidare till Knutby och Marianne på Hundar utan Hem. Där skrev vi kontrakt, betalade och löste allt som skulle lösas. Sen började resan hem. Tarvey skötte sig exemplariskt hela vägen hem. Inte ett pip. Han somnade nästan direkt när vi lämnat Knutby och likaså efter varje kissepaus längs vägen. Han tydde sig dock mer till pappa än till mig första dagen, men det är smällar man får ta. Väl i Göteborg, ca 23.00, skuttade han in i min lägenhet och började nästan direkt att leka med sina nya leksaker. Nallar, pipleksaker, tuggben osv. Vi gick ut på sista kissen ca kl 01.00 och innan dess fick han en sen kvällsmat. Sen somnade vi tillsammans i sängen."
" Tisdag 29/4 2008
Vaknade kl 06.30 med Tarvey på min arm. Mysigt! Denna dagen var vi ute på många poromenader, utforskade "Snikens kulle", började med 3 regelbundna måltider (frukost 08.00, lunch 13.00, middag 18.00) osv. Vi går ut direkt när vi vaknat ca. 05.30 - 06.30, sen vilar vi lite till (Tarvey är lite av en sjusovare) innan det är dags för frukost, och sen promenad direkt efter. Sen lek, kissepaus och mer vila. Efter vilan kissepaus, sen lunch och direkt ut på promenad, sen lek och vila. Ev. en kissepaus till, sen kvällsmat, promenad, lek och vila, promenad och tillslut GODNATT! *snark*
(köpte även sele idag + veterinär besiktning)"
" Onsdag 30/4 2008
Vaknade 05.30 - ut på promenad. Samma rutiner. Idag avmaskade jag Tarvey (1 st Milbemax). Han får mat 3 ggr/dag à 2 1/2 dl Royals Junior (grön påse), ska sedan byta till blå påse. Förutom detta har det framkommit mer och mer att Tarvey är i värsta slyngelåldern.! Han biter i allt, tuggar i sig allt (bajs, tuggummi, torkat apelsinskal och äppleskruttar osv), hoppar, skäller i frustration osv osv. Men han är oerhört lättlärd ändå och duktig. Han kan nu; SITT, VÄNTA, VARSÅGOD, KOMKOM osv."
" Torsdag 1/5 2008
Vaknade 05.30 - promenad. Idag har det kommit ut spolmaskar i bajset. Urrrsch!! Han lekte även med en Schäfer idag och jag har släpte honom för första gången - gick bra. Kul att se honom leka. Vi bar oxå i Skatås och gick 2 1/2 km. Träffade Ulle och Anders en snabbis."
" Fredag 2/5 2008
Vaknade 05.30 - promenad. Var i Skatås och sprang en liten bit idag. Träffade en Golden som han fick leka med utan koppel. Oj vad de sprang och busade! Sen åkte vi hem och sov. Har även busat med en 4 1/2 månad gammal valp idag i parken hemma utan koppel. Sedan lekte Tarvey och jag dragkamp med en ny "tvinn"leksak, oxå då utan koppel. Gick jättebra! Jag kastar leksaken, Tarvey hämtar och springer direkt tillbaka till mig :) På kvällen fick vi besök av Elin. Tarvey var jätteduktig! Vi vill gå hundkurs hos Maria Edelton på Nya Varvet, men allt verkar fullbokat. Mycket mys blir det med lillkillen, som jag för övrigt inte vet vad jag ska kalla. Dessa väljer jag emellan (just nu!):
* Behålla Tarvey
* Elton
* Viggo
* Nelson
* Melvin
* kanske Milton
* kanske Frankie
* kanske Eddie
finns massor.....
Idag vägde han lite drygt 17 kg. Typ 17,3 eller nåt. Så vi säger 17 kg."
Detta var de första dagarna i Eltons liv ihop med mig :) SYND att man inte skrivit mer!! Det är ju alltid så att man önskar att man hade skrivit ner allt, men man tröttnar ju eller glömmer av det efter ett tag. För mig är dessa anteckningar oerhört värdefulla!
Nu ska vi sticka och handla lite lördagsmys och åka hem till en av Eltons älsklingmänniskor, Andreas! Andreas var Eltons hundvakt i ett antal månader när Elton var runt 1 år gammal. Andreas är oxå min systerson, skiljer bara 7 år mellan oss så jag ser honom nästan som min bror :)
Ha en härlig helg peeps :) Kram från oss!
Bifogar några bilder från Eltons första dagar hos mig, inlägget till ära :)
SÖTNÖT!! ♥♥♥
Lektion två, fortsättningskurs agility
Ikväll var vi bara två hundar på kursen. Vääldigt lyxigt! Eva var hemma och Mia (Maria Edelton) hade oss istället. Vi fortsatte med gungan, sändande på hinder, framåt-slalom och lite kontaktfält. Kontaktfälten fokuserar vi ännu inte så mycket på när vi springer bana i slutet, utan bara när vi tränar balansen, då ska hundarna stanna några sekunder på kontaktfältet innan de går av hindret.
Idag tänkte jag så här; "Jag tror att jag tar med Eltons kampleksak och varvar godis och lek som belöning, det är en bra grej! Det kommer få upp hans fart oxå eftersom han hellre vill åt leksaken än godisen". Så när vi skulle iväg till kvällens kurs tog jag fram leksaken och dinglade med den lite retsamt framför nosen på honom och sa något busigt, innan jag stoppade ner den i fickan. När vi kom till kursen så var Elton otåligare, hoppigare och skälligare än vanligt, men jag ignorerade honom och satte bara in honom mellan mina ben och lugnade honom. Men så fort det var dags för ett hinder så tog det inte många försök innan han blev frustrerad och började skälla samtidigt som han backar några steg från mig. Hmm, va fasen vad han var ofokuserad idag tänkte jag. Många gånger skäller ju hundarna av frustration när de inte förstår vad vi vill att de ska göra. De talar om att vi är otydliga kan man nästan säga. Men jag visste att Elton förstog vad jag ville.
Vad jag INTE förstog var att Elton blev frustrerad av att göra allt jag bad honom att göra UTAN att belöna honom. I MIN värld så belönade jag honom, han fick ju godis varje gång han gjorde rätt. Men i Eltons värld så var godiset inte längre belöning... Han hade STENKOLL på att leksaken var i min ficka och gjorde hinder efter hinder för att få mig att ta fram den, men jag gjorde ju aldrig det. GRRRR, frustration!!!!!! *VOFF, VOFF, VOFF, VOFF*
När jag väl fattade detta kände jag mig rätt dum faktiskt. Hur tänkte jag? Här har jag visat honom leksaken innan vi åkte iväg, stoppat den i min ficka, skickat honom på hinder efter hinder, utan att belöna honom... Självklart bestämmer inte Elton när jag ska ta fram belöningen, men som Eva Bodfäldt säger i boken som jag läser just nu:
"En belöning fungerar bara så länge hunden har behov av den. Men det som i dina ögon är en belöning behöver inte vara det i hundens. Det är inte heller säkert att hunden är motiverad att arbeta för en belöning i alla situationer eller miljöer. Fundera på vad din hund vill jobba för. Vad är belöning för din hund?"
Trots att Elton inte bestämmer när jag ska belöna honom och med vad, så vill jag ju belöna honom när han gör det jag vill att han ska göra. Och med andra ord så måste jag ju ha en bra belöning, en belöning som passar Elton. I detta fallet så visste jag ju (om jag hade tänkt till) att det skulle vara toksvårt för Elton att "glömma bort" leksaken i min ficka, och eftersom det inte var passitivitet vi tränade så fanns det ju ingen anledning att börja bråka med honom och inte ta fram leksaken. Så, nästa hinder som han satte så flög kampleksaken fram och Elton blev tokglad! Efter detta körde både Elton och jag på mer fokuserat resten av lektionen.
Vid slalomen stoppade Mia mig och visade mig att jag var på tok för tydlig (!) i övningen, som hon sa så lät jag ju inte Elton fundera på vad det var han höll på med, utan han bara sprang efter min hand och godis genom slalompinnarna. Det tog inte mer än TVÅ försök så kunde han slalomen utan att jag visade honom alls, jag gick bara bredvid och "visade" honom med rösten. SWEET!!!! Det var då Mia nämnde något om tävlingsnivå *harkel, harkel* hihihi!
För övrigt gick lektionen bra, och avslutades av en liten minibana. I denna fokuserade vi mest på att börja banan en bit ifrån hunden, att inte stoppa hunden på kontaktfälten men att leda med armen så att de inte kunde hoppa av för tidigt osv.
Vi övade 8:an för första gången som en sändandeövning på hopphindret. Förutom att jag ska jobba på att bara säga "HOPP" och inte hopp då eller ååååhopp, så är klippet helt okej :)
Det var allt om kvällens agility. Har haft en bra dag idag alltså! Therese och jag kom igång med massagen. Åkte till hennes "paradis", hennes gård, tidigare idag och möttes av hästar, hundar, katter kor och får! Idyll!!
Vi tog en fika och satte oss med massagepärmen. Vi bestämde oss för att dela upp hunden i fyra delar (i teorin :), nacke/hals, rygg/bröst, framben och bakben. Då känns det inte lika överväldigande.
Vi började med nacke/hals idag och satte oss med två av hennes schäfertikar. Det tog ett litet tag innan hennes "pratglada" sötnosar lugnade ner sig och gick med på att bara ligga still men det gav i alla fall mig en chans att reflektera över mitt bemötande och min sinnesstämmning när jag möter nya hundar som jag aldrig träffat innan. Hur får jag dem att varva ner och känna sig trygga nog med mig att låta mig massera dem? Detta ska man ju kunna åstakomma ganska snabbt eftersom en massör inte har mer än den avsatta tiden för behandlingen normalt sätt. Man måste alltså hitta ett sätt, ett lugn som skapar förtroende hos hunden, på ganska kort tid.
Hur som helst så är det 4 muskler som vi jobbar med just nu; sternocephalicus, brachiocephalicus, splenius och rhomboideus. Till nästa gång ska vi kunna ursprung, fäste och funktion för dessa muskler, och vi ska även kunna (förhoppningsvis) känna var de börjar och slutar och var kanterna går. Så nu gäller det att öva!
Nej, nu är det natt. Har tinat upp blod och klöv så imorgon blir det några blodspår för Elton och mig att ta oss an. Resten av dagen blir nog ganska slapp för Eltons del. Jag ska nog kunna hitta sysslor, finns hundra saker som måste göras...... bläää..
Natti ♥
Idag tänkte jag så här; "Jag tror att jag tar med Eltons kampleksak och varvar godis och lek som belöning, det är en bra grej! Det kommer få upp hans fart oxå eftersom han hellre vill åt leksaken än godisen". Så när vi skulle iväg till kvällens kurs tog jag fram leksaken och dinglade med den lite retsamt framför nosen på honom och sa något busigt, innan jag stoppade ner den i fickan. När vi kom till kursen så var Elton otåligare, hoppigare och skälligare än vanligt, men jag ignorerade honom och satte bara in honom mellan mina ben och lugnade honom. Men så fort det var dags för ett hinder så tog det inte många försök innan han blev frustrerad och började skälla samtidigt som han backar några steg från mig. Hmm, va fasen vad han var ofokuserad idag tänkte jag. Många gånger skäller ju hundarna av frustration när de inte förstår vad vi vill att de ska göra. De talar om att vi är otydliga kan man nästan säga. Men jag visste att Elton förstog vad jag ville.
Vad jag INTE förstog var att Elton blev frustrerad av att göra allt jag bad honom att göra UTAN att belöna honom. I MIN värld så belönade jag honom, han fick ju godis varje gång han gjorde rätt. Men i Eltons värld så var godiset inte längre belöning... Han hade STENKOLL på att leksaken var i min ficka och gjorde hinder efter hinder för att få mig att ta fram den, men jag gjorde ju aldrig det. GRRRR, frustration!!!!!! *VOFF, VOFF, VOFF, VOFF*
När jag väl fattade detta kände jag mig rätt dum faktiskt. Hur tänkte jag? Här har jag visat honom leksaken innan vi åkte iväg, stoppat den i min ficka, skickat honom på hinder efter hinder, utan att belöna honom... Självklart bestämmer inte Elton när jag ska ta fram belöningen, men som Eva Bodfäldt säger i boken som jag läser just nu:
"En belöning fungerar bara så länge hunden har behov av den. Men det som i dina ögon är en belöning behöver inte vara det i hundens. Det är inte heller säkert att hunden är motiverad att arbeta för en belöning i alla situationer eller miljöer. Fundera på vad din hund vill jobba för. Vad är belöning för din hund?"
Trots att Elton inte bestämmer när jag ska belöna honom och med vad, så vill jag ju belöna honom när han gör det jag vill att han ska göra. Och med andra ord så måste jag ju ha en bra belöning, en belöning som passar Elton. I detta fallet så visste jag ju (om jag hade tänkt till) att det skulle vara toksvårt för Elton att "glömma bort" leksaken i min ficka, och eftersom det inte var passitivitet vi tränade så fanns det ju ingen anledning att börja bråka med honom och inte ta fram leksaken. Så, nästa hinder som han satte så flög kampleksaken fram och Elton blev tokglad! Efter detta körde både Elton och jag på mer fokuserat resten av lektionen.
Vid slalomen stoppade Mia mig och visade mig att jag var på tok för tydlig (!) i övningen, som hon sa så lät jag ju inte Elton fundera på vad det var han höll på med, utan han bara sprang efter min hand och godis genom slalompinnarna. Det tog inte mer än TVÅ försök så kunde han slalomen utan att jag visade honom alls, jag gick bara bredvid och "visade" honom med rösten. SWEET!!!! Det var då Mia nämnde något om tävlingsnivå *harkel, harkel* hihihi!
För övrigt gick lektionen bra, och avslutades av en liten minibana. I denna fokuserade vi mest på att börja banan en bit ifrån hunden, att inte stoppa hunden på kontaktfälten men att leda med armen så att de inte kunde hoppa av för tidigt osv.
Vi övade 8:an för första gången som en sändandeövning på hopphindret. Förutom att jag ska jobba på att bara säga "HOPP" och inte hopp då eller ååååhopp, så är klippet helt okej :)
Det var allt om kvällens agility. Har haft en bra dag idag alltså! Therese och jag kom igång med massagen. Åkte till hennes "paradis", hennes gård, tidigare idag och möttes av hästar, hundar, katter kor och får! Idyll!!
Vi tog en fika och satte oss med massagepärmen. Vi bestämde oss för att dela upp hunden i fyra delar (i teorin :), nacke/hals, rygg/bröst, framben och bakben. Då känns det inte lika överväldigande.
Vi började med nacke/hals idag och satte oss med två av hennes schäfertikar. Det tog ett litet tag innan hennes "pratglada" sötnosar lugnade ner sig och gick med på att bara ligga still men det gav i alla fall mig en chans att reflektera över mitt bemötande och min sinnesstämmning när jag möter nya hundar som jag aldrig träffat innan. Hur får jag dem att varva ner och känna sig trygga nog med mig att låta mig massera dem? Detta ska man ju kunna åstakomma ganska snabbt eftersom en massör inte har mer än den avsatta tiden för behandlingen normalt sätt. Man måste alltså hitta ett sätt, ett lugn som skapar förtroende hos hunden, på ganska kort tid.
Hur som helst så är det 4 muskler som vi jobbar med just nu; sternocephalicus, brachiocephalicus, splenius och rhomboideus. Till nästa gång ska vi kunna ursprung, fäste och funktion för dessa muskler, och vi ska även kunna (förhoppningsvis) känna var de börjar och slutar och var kanterna går. Så nu gäller det att öva!
Nej, nu är det natt. Har tinat upp blod och klöv så imorgon blir det några blodspår för Elton och mig att ta oss an. Resten av dagen blir nog ganska slapp för Eltons del. Jag ska nog kunna hitta sysslor, finns hundra saker som måste göras...... bläää..
Natti ♥
Massagedag!
Nu är jag påväg upp till en tjej från massagekursen. Elton får vara hos "mormor" och "morfar" under tiden. Eftersom att hon har tre stora hundar så får vi nog båda ut mer av övningarna om Elton stannar hemma idag!
Hoppas att någon polett trillar ner av övningarna idag i alla fall :)
Ikväll bär det av till agility i stan! Skön dag :) Uppdaterar mer efter det!
Här kommer ett litet busigt klipp från morgonpromenaden häromdan. Ha en skön måndag alla!
Hoppas att någon polett trillar ner av övningarna idag i alla fall :)
Ikväll bär det av till agility i stan! Skön dag :) Uppdaterar mer efter det!
Här kommer ett litet busigt klipp från morgonpromenaden häromdan. Ha en skön måndag alla!
Fortsättningskurz
ÄNTLIGEN! Av många anledningar! :)
Nu har jag äntligen valt vilken av "skolorna" jag vill gå cert hundfysioterapeut på. Det slutliga valet har stått mellan UPH (Utbildningscentrum för professionell häst/hund och humanvård) och Redog of Sweden i Västerås. Utbildningen är ettårig men på distans och efter att ha lusläst kursplanen för de båda "skolorna" så bestämde jaq mig för REDOG i Västerås. Supersvårt val, tror fortfarande att UPH är superbra, men min känsla efter att ha googlat och ringt några samtal är att Redog har ett ännu bättre rykte och är kända och erkända inom hundrehab i Sverige på ett helt annat sätt. Man jobbar på ett annat sätt nära veterinärer och får göra praktik på klinik.... Dessutom är det Stefan Rosén och Anna Holmgren som håller i utbildningen så det ska bli mycket spännande. Ska ta och kolla in deras böcker snart! Utbildningen börjar i maj... Tills dess jobbar jag vidare med hundmassagen, en bra grund inför Redog.
Länkar till utbildningen:
http://redog.se/index.php?option=com_content&view=article&id=8&Itemid=15&showall=1
Sen har jag äntligen fått bokat en dag med en tjej som jag gick hundmassage introkursen med. Vi ska ses på måndag och utbyta tankar och idéer för att komma igång praktiskt efter kursen. Jag har knappt suttit något alls sen kursen men jag tror att det beror på att jag inte riktigt vet vad jag sysslar med. Att plugga in fina ord och latinska muskelnamn - piece of piss - men att veta vad jag faktiskt har under händerna och hur det ska kännas - svåååårt! Men ihop med denna tjejen så hoppas jag få stöd och inspiration. Hon hade inte heller kommit igång praktiskt sedan kursen och då har hon ändå jobbat som hästmassör i 6 år! Men det är ju en annan art, men jag tänkte att det kanske skulle vara lättare för henne.. Men vad skönt för mig på ett sätt för då slipper jag känna mig helt lost, det är andra som inte heller får tummen ur, alltid en tröst!
På måndag alltså!! Ska bli så kul att komma igång med massagen!!
Mitt tredje äntligen för dagen är att det igår äntligen var dags för fortsättningskursen i Agility att dra igång! 4 hela dagar har jag väntat sedan nybörjarkursens slut :) Elton hade varit dålig, riktigt lös, i magen dagen innan (igår alltså) och under natten och morgonen så jag trodde inte att vi skulle kunna köra kursen på kvällen igår. Men när jag hämtade honom efter jobbet så var han inte ett dugg allmänpåverkad så jag och sambon bestämde oss för att dra dit och testa. I värsta fall så fick vi sitta vid sidan och se på! Då lär man ju sig i alla fall vad man ska hem och öva på.
BINGO! Elton var pigg som tusan när vi kom dit och gissa vad mer? Vi var bara 3 personer i gruppen! WEEEHOOOOO! Mer tid med fröken Eva alltså! :) Gud vad skönt det kändes! Det var Elton och två tikar, småhundar. Hej hej sa Elton artigt när vi kom dit och sedan struntade han ganska högtidligt i dem. De var ju inte större än katterna hemma, inget att ha, tänkte nog Elton hihi ;) Men Eva däremot! FRÖKEN EVA! Hon luktar köttbullar och har en pigg röst och hon står alltid i mitten och verkar ha koll på allt! "Måste ha!" Elton älskar fröken Eva! Och han älskar köttbullar! Men inget sånt, här kör vi med allergifoder som belöning.... kul..
Nej jag ska inte klaga, och inte Elton heller, det funkar fint med fodret som belöning. Igår började vi inomhus för att slippa stå ute i den kalla novemberkvällen under genomgången. Lektionen skulle innehålla "sändande" och ett nytt hinder - gungan (vippbräda kan man väl säga). Sändande innebär som jag beskrivit innan att man springer med hunden mot hindret men att man några meter innan hindret stannar (jag inte hunden) och "sänder" hunden på hindret. Hunden tar hindret och kommer sedan tillbaka till dig för belöning. Det gick jättebra för Elton! Vi körde sändande på hopphindret, tunneln och däcket.
Sen övade vi på slalomen, och från och med nu så går vi inte baklänges med ansiktet mot hunden utan vi går brevid hunden och går framåt. Krångligt jag förklarar men vi har alltså övat in slalomen där vi 2benta går baklänges, framför hunden och liksom lockar hunden genom slalomen, men nu ska vi gå jämte och visa. Ja ja, ni förstår nog :) Detta har vi övat på hemma så det gick hur bra som helst!
Vi kom in på kontaktfält och ska träna det på balanshindret. Igår så bara testade vi lite lugnt genom att kommendera "stanna" på nervägen av balansen, belöna och sedan släppa iväg hunden. Gången efter kommenderade vi "stanna" ännu lite längre ner på hindret osv. Men vi kom inte så långt, det får vi traggla hemma oxå.
Gungan gick bra! Men visst var den läskig när den slog över. Tur att fröken Eva stog och höll i så att överslaget gick i slow motion :) Hunden skulle stå kvar på gungan under överslaget med belöning och fick inte gå av förrän han var lugn. Vi körde den 5-6 gånger. Eva ville att vi skulle sluta när vi var på topp så att säga så vi övar mer på den nästa gång. Husse var såklart med och filmade trots kyla och mörker (tack älskling!). Delar med mig av några små klipp :))
Första klippet tränar vi sändning på ett hopphinder. Ska nog ta med en kampleksak nästa gång så att jag varvar hans fantastiska allergifoder med lite lek som belöning. Tror jag kan få upp farten på honom då.
Nästa klipp är sändning på däcket. Strunta i stela, fjantiga matte, kolla på insatsen :) Jag försöker vara rolig för Elton och börjar veva med armarna hahaha :) Ska testa en annan stil nästa vecka :)
Sen kör vi en kombination med hopp - bordet - hopp. Där tränar vi sidbyte för oss
2benta. Hunden skall stanna kvar på bordet, helst liggande, men i dagsläget så är det inte det viktigaste.
Och slutligen lektionens bana:
Mitt fjärde och sista äntligen går till Anna Müller! Fick meddelande om att hon kommer hem över jul och ska ge mig privat coaching en timme i Alfa hundcenters inomhushall! God jul till mig!! Tack Anna, ser så fram emot det, och att träffas igen - lääääänge sen :)
Det var allt för idag. Kan meddela att Elton är bra i magen igen så allt är frid och fröjd. Var nog en släng efter avmaskningen. Nu kryper jag ner under täcket en timma till, sen blir det jobb hela kvällen lång!
Kram!
Nu har jag äntligen valt vilken av "skolorna" jag vill gå cert hundfysioterapeut på. Det slutliga valet har stått mellan UPH (Utbildningscentrum för professionell häst/hund och humanvård) och Redog of Sweden i Västerås. Utbildningen är ettårig men på distans och efter att ha lusläst kursplanen för de båda "skolorna" så bestämde jaq mig för REDOG i Västerås. Supersvårt val, tror fortfarande att UPH är superbra, men min känsla efter att ha googlat och ringt några samtal är att Redog har ett ännu bättre rykte och är kända och erkända inom hundrehab i Sverige på ett helt annat sätt. Man jobbar på ett annat sätt nära veterinärer och får göra praktik på klinik.... Dessutom är det Stefan Rosén och Anna Holmgren som håller i utbildningen så det ska bli mycket spännande. Ska ta och kolla in deras böcker snart! Utbildningen börjar i maj... Tills dess jobbar jag vidare med hundmassagen, en bra grund inför Redog.
Länkar till utbildningen:
http://redog.se/index.php?option=com_content&view=article&id=8&Itemid=15&showall=1
Sen har jag äntligen fått bokat en dag med en tjej som jag gick hundmassage introkursen med. Vi ska ses på måndag och utbyta tankar och idéer för att komma igång praktiskt efter kursen. Jag har knappt suttit något alls sen kursen men jag tror att det beror på att jag inte riktigt vet vad jag sysslar med. Att plugga in fina ord och latinska muskelnamn - piece of piss - men att veta vad jag faktiskt har under händerna och hur det ska kännas - svåååårt! Men ihop med denna tjejen så hoppas jag få stöd och inspiration. Hon hade inte heller kommit igång praktiskt sedan kursen och då har hon ändå jobbat som hästmassör i 6 år! Men det är ju en annan art, men jag tänkte att det kanske skulle vara lättare för henne.. Men vad skönt för mig på ett sätt för då slipper jag känna mig helt lost, det är andra som inte heller får tummen ur, alltid en tröst!
På måndag alltså!! Ska bli så kul att komma igång med massagen!!
Mitt tredje äntligen för dagen är att det igår äntligen var dags för fortsättningskursen i Agility att dra igång! 4 hela dagar har jag väntat sedan nybörjarkursens slut :) Elton hade varit dålig, riktigt lös, i magen dagen innan (igår alltså) och under natten och morgonen så jag trodde inte att vi skulle kunna köra kursen på kvällen igår. Men när jag hämtade honom efter jobbet så var han inte ett dugg allmänpåverkad så jag och sambon bestämde oss för att dra dit och testa. I värsta fall så fick vi sitta vid sidan och se på! Då lär man ju sig i alla fall vad man ska hem och öva på.
BINGO! Elton var pigg som tusan när vi kom dit och gissa vad mer? Vi var bara 3 personer i gruppen! WEEEHOOOOO! Mer tid med fröken Eva alltså! :) Gud vad skönt det kändes! Det var Elton och två tikar, småhundar. Hej hej sa Elton artigt när vi kom dit och sedan struntade han ganska högtidligt i dem. De var ju inte större än katterna hemma, inget att ha, tänkte nog Elton hihi ;) Men Eva däremot! FRÖKEN EVA! Hon luktar köttbullar och har en pigg röst och hon står alltid i mitten och verkar ha koll på allt! "Måste ha!" Elton älskar fröken Eva! Och han älskar köttbullar! Men inget sånt, här kör vi med allergifoder som belöning.... kul..
Nej jag ska inte klaga, och inte Elton heller, det funkar fint med fodret som belöning. Igår började vi inomhus för att slippa stå ute i den kalla novemberkvällen under genomgången. Lektionen skulle innehålla "sändande" och ett nytt hinder - gungan (vippbräda kan man väl säga). Sändande innebär som jag beskrivit innan att man springer med hunden mot hindret men att man några meter innan hindret stannar (jag inte hunden) och "sänder" hunden på hindret. Hunden tar hindret och kommer sedan tillbaka till dig för belöning. Det gick jättebra för Elton! Vi körde sändande på hopphindret, tunneln och däcket.
Sen övade vi på slalomen, och från och med nu så går vi inte baklänges med ansiktet mot hunden utan vi går brevid hunden och går framåt. Krångligt jag förklarar men vi har alltså övat in slalomen där vi 2benta går baklänges, framför hunden och liksom lockar hunden genom slalomen, men nu ska vi gå jämte och visa. Ja ja, ni förstår nog :) Detta har vi övat på hemma så det gick hur bra som helst!
Vi kom in på kontaktfält och ska träna det på balanshindret. Igår så bara testade vi lite lugnt genom att kommendera "stanna" på nervägen av balansen, belöna och sedan släppa iväg hunden. Gången efter kommenderade vi "stanna" ännu lite längre ner på hindret osv. Men vi kom inte så långt, det får vi traggla hemma oxå.
Gungan gick bra! Men visst var den läskig när den slog över. Tur att fröken Eva stog och höll i så att överslaget gick i slow motion :) Hunden skulle stå kvar på gungan under överslaget med belöning och fick inte gå av förrän han var lugn. Vi körde den 5-6 gånger. Eva ville att vi skulle sluta när vi var på topp så att säga så vi övar mer på den nästa gång. Husse var såklart med och filmade trots kyla och mörker (tack älskling!). Delar med mig av några små klipp :))
Första klippet tränar vi sändning på ett hopphinder. Ska nog ta med en kampleksak nästa gång så att jag varvar hans fantastiska allergifoder med lite lek som belöning. Tror jag kan få upp farten på honom då.
Nästa klipp är sändning på däcket. Strunta i stela, fjantiga matte, kolla på insatsen :) Jag försöker vara rolig för Elton och börjar veva med armarna hahaha :) Ska testa en annan stil nästa vecka :)
Sen kör vi en kombination med hopp - bordet - hopp. Där tränar vi sidbyte för oss
2benta. Hunden skall stanna kvar på bordet, helst liggande, men i dagsläget så är det inte det viktigaste.
Och slutligen lektionens bana:
Mitt fjärde och sista äntligen går till Anna Müller! Fick meddelande om att hon kommer hem över jul och ska ge mig privat coaching en timme i Alfa hundcenters inomhushall! God jul till mig!! Tack Anna, ser så fram emot det, och att träffas igen - lääääänge sen :)
Det var allt för idag. Kan meddela att Elton är bra i magen igen så allt är frid och fröjd. Var nog en släng efter avmaskningen. Nu kryper jag ner under täcket en timma till, sen blir det jobb hela kvällen lång!
Kram!
Boktips!
Nu har jag läst ut boken "Vardagsproblem" av Yrsa Franzén-Görnerup
Jättebra och nyttig bok för alla hundägare! Författaren är IMMI-hundpsykolog och använder sig av mjuka, relationsbyggande metoder. Boken är 95 sidor lång och mycket lättläst. Boken tar upp bl.a.
* Att mötas utan konflikt
* Hälsa fint - den svåra konsten att ta kontakt
* Ensamhetsträning - att stå på egna tassar
* Medicinsk träning
* Skälla vid dörren eller vara tyst
* Antijaktträning
* Konsten att visa hund - en övning i attityd och samarbete
* Att klara både ljud och oljud - fyrverkeriträning
* Bilåkning - en tjusning eller en fasa
* Att hitta och släppa
En del av boken tog upp hundens socialisering och var jättenyttigt att läsa. Jag kände igen mycket av det som stog att läsa men fick ändå en eller två "aha" upplevelser. Bland annat skrevs det om "förortshunds syndromet" som Elton skulle kunna ha en släng av. Det innebär att många hundägare tror att det räcker med socialisering och miljöträning när valpen är liten. Men om hunden sedan bor i en miljö som är väldigt "stillsam" så kan sociala problem och rädslor ändå uppstå i kontakt med omvärlden. Det står även att läsa om genernas betydelse på beteendet och hur man hela tiden kämpar mot "den genetiska strömmen" i dessa fall.
Delen om "Att bryta onda cirklar" var mycket intressant, alltid lika enkelt och konkret, men ändå sådant som man behöver bli påmind om för att känna sig säker och bekväm i en förändringsprocess. Utdrag ur "Att bryta onda cirklar":
" Om du vill kunna styra hunden i svåra och trassliga situationer måste du träna kontakt och kontroll i andra ofta förekommande situationer. Flockledaren ska styra takten och bestämmer hur aktiviteter ska genomföras. Vem har huvudrollen och huvudansvaret på de vanliga promenaderna? Om du inte tar ansvar på de vanliga promenaderna, hur ska hunden då veta att du tar ansvar när det krisar?"
Denna del följs utav "Lämpliga goda vanor" och "Lämpliga lydnadsövningar". Tydligt, enkelt och konkret. Lydnadsövningar som * SITT KVAR * LADDA HUNDENS NAMN POSITIVT * NU GÅR VI * MAGNETEN * förklaras och är övningar som ska tränas jämt, så att det blir rutin. Det har jag börjat köra mer systematiskt nu än innan jag läste boken.
Det jag först föll för när jag bläddrade igenom boken var kapitlet "Skälla vid dörren eller vara tyst" eftersom Elton morrar och skäller när det kommer folk utanför, i trappan eller ringer på dörren. Andra avsnitt som t.ex. ensamhetsträningen och medicinsk träning tänkte jag nog inte skulle ge mig så mycket eftersom vi inte har problem med det, men vad fel jag hade. Dessa kapitlena fick mig till mycket reflektion. Jag insåg att vi visst kanske har lite problem med dessa delarna i vardagen eftersom att det mesta är sammanflätat. Jättebra tips i denna boken.
Bra julklappstips till mig i alla fall hihi :) Just nu är den ju bibbans.
Trevlig läsning!
Jättebra och nyttig bok för alla hundägare! Författaren är IMMI-hundpsykolog och använder sig av mjuka, relationsbyggande metoder. Boken är 95 sidor lång och mycket lättläst. Boken tar upp bl.a.
* Att mötas utan konflikt
* Hälsa fint - den svåra konsten att ta kontakt
* Ensamhetsträning - att stå på egna tassar
* Medicinsk träning
* Skälla vid dörren eller vara tyst
* Antijaktträning
* Konsten att visa hund - en övning i attityd och samarbete
* Att klara både ljud och oljud - fyrverkeriträning
* Bilåkning - en tjusning eller en fasa
* Att hitta och släppa
En del av boken tog upp hundens socialisering och var jättenyttigt att läsa. Jag kände igen mycket av det som stog att läsa men fick ändå en eller två "aha" upplevelser. Bland annat skrevs det om "förortshunds syndromet" som Elton skulle kunna ha en släng av. Det innebär att många hundägare tror att det räcker med socialisering och miljöträning när valpen är liten. Men om hunden sedan bor i en miljö som är väldigt "stillsam" så kan sociala problem och rädslor ändå uppstå i kontakt med omvärlden. Det står även att läsa om genernas betydelse på beteendet och hur man hela tiden kämpar mot "den genetiska strömmen" i dessa fall.
Delen om "Att bryta onda cirklar" var mycket intressant, alltid lika enkelt och konkret, men ändå sådant som man behöver bli påmind om för att känna sig säker och bekväm i en förändringsprocess. Utdrag ur "Att bryta onda cirklar":
" Om du vill kunna styra hunden i svåra och trassliga situationer måste du träna kontakt och kontroll i andra ofta förekommande situationer. Flockledaren ska styra takten och bestämmer hur aktiviteter ska genomföras. Vem har huvudrollen och huvudansvaret på de vanliga promenaderna? Om du inte tar ansvar på de vanliga promenaderna, hur ska hunden då veta att du tar ansvar när det krisar?"
Denna del följs utav "Lämpliga goda vanor" och "Lämpliga lydnadsövningar". Tydligt, enkelt och konkret. Lydnadsövningar som * SITT KVAR * LADDA HUNDENS NAMN POSITIVT * NU GÅR VI * MAGNETEN * förklaras och är övningar som ska tränas jämt, så att det blir rutin. Det har jag börjat köra mer systematiskt nu än innan jag läste boken.
Det jag först föll för när jag bläddrade igenom boken var kapitlet "Skälla vid dörren eller vara tyst" eftersom Elton morrar och skäller när det kommer folk utanför, i trappan eller ringer på dörren. Andra avsnitt som t.ex. ensamhetsträningen och medicinsk träning tänkte jag nog inte skulle ge mig så mycket eftersom vi inte har problem med det, men vad fel jag hade. Dessa kapitlena fick mig till mycket reflektion. Jag insåg att vi visst kanske har lite problem med dessa delarna i vardagen eftersom att det mesta är sammanflätat. Jättebra tips i denna boken.
Bra julklappstips till mig i alla fall hihi :) Just nu är den ju bibbans.
Trevlig läsning!
Avslutning av nybörjaragilitykursen! (fan ta den som särskriver :)
Idag var det dags! Kompade ut lite tidigare från jobbet igår kväll för att vara pigg och fräsch nu på morgonen. Kl 9 åkte vi till Nya Varvets hundskola för vår avslutning i nybörjarkursen i agilityn. 7 gånger har vi nu gått och alla hundarna har verkligen utvecklats på denna korta tiden. Värre är det väl för oss 2-benta.... Jösses. Jag räknar med mig själv såklart, ojojoj vilka konstiga varianter vi fick se på banan idag. Korkat snäva och omöjliga svängar, dubbla signaler och flängande armar... Här har vi sporten där hunden verkligen fattar galoppen långt innan ägaren!
Hur som helst. Dagens avslutningstävling gick ut på att varje ekipage fick välja själva hur de ville springa, man skulle bara plocka så mycket poäng som möjligt. Slalomen var t.ex. värd 10 poäng, balansen 7 poäng, däcket 7 poäng, hopp-kombination 5 poäng, släpet 3 poäng osv... Elton och jag slutade på 65 poäng och en 7:e plats (utav 13 deltagare). Den som vann var en tokglad Golden vid namn Lukas på hela 89 poäng!! Hur nu detta var möjligt det vet jag inte, men som den sportsliga person som jag är så ifrågasätter jag inte domarens poängräkning utan gratulerar Lukas till vinsten :)
När det var Eltons och min tur så hade ekipaget innan oss läckt en massa köttbullar som Elton bara var tvungen att leta rätt på.... "Naaaj! Inte nu... Vi ska ju köra nu", tänkte jag och fick lite startnerver.... Elton som bara har sin allergimat som belöning (vilket han visserligen är nöjd med - tills det dyker upp köttbullar) ville inte ta nosen från backen... Jag fick snällt leta upp alla köttbullar som jag hittade och locka med dessa till första hindret för att få hans fulla uppmärksamhet. Kunde startat bättre :S
Nåväl. När vi väl satt igång hade vi 1 minut på oss att klara av så många hinder som möjligt. Svårare än det låter att springa fort och ha koll på hunden samtidigt som man ska planera en bana i huvudet. Nog för att jag hade planerat lite innan men i den planeringen hade jag ju inte räknat med på vilken sida om hunden jag hamnade efter vissa svängar osv....
Så här såg det ut i alla fall :)
Jag är jättenöjd med Elton! :) Det gick inte i rasande fart men han tvekade inte direkt någon gång. Jag värdesätter mer att jag var hyffsat tydlig och att Elton hajjade vad jag menade. Efter tunneln andra gången så "tappar jag bort" honom, han kommer på min högra sida istället för min vänstra som jag hade tänkt så därför blir det en lite "detour" in i mitten innan vi avslutar med balansen :) BRA ÄNDÅ! :)
Nu väntar fortsättningskursen med start på onsdag. Ska bli sååå kul :)
Här sitter vi med det lilla priset hihi :)
Ha en go dag i höstsolen vänner! *Kram*
Hur som helst. Dagens avslutningstävling gick ut på att varje ekipage fick välja själva hur de ville springa, man skulle bara plocka så mycket poäng som möjligt. Slalomen var t.ex. värd 10 poäng, balansen 7 poäng, däcket 7 poäng, hopp-kombination 5 poäng, släpet 3 poäng osv... Elton och jag slutade på 65 poäng och en 7:e plats (utav 13 deltagare). Den som vann var en tokglad Golden vid namn Lukas på hela 89 poäng!! Hur nu detta var möjligt det vet jag inte, men som den sportsliga person som jag är så ifrågasätter jag inte domarens poängräkning utan gratulerar Lukas till vinsten :)
När det var Eltons och min tur så hade ekipaget innan oss läckt en massa köttbullar som Elton bara var tvungen att leta rätt på.... "Naaaj! Inte nu... Vi ska ju köra nu", tänkte jag och fick lite startnerver.... Elton som bara har sin allergimat som belöning (vilket han visserligen är nöjd med - tills det dyker upp köttbullar) ville inte ta nosen från backen... Jag fick snällt leta upp alla köttbullar som jag hittade och locka med dessa till första hindret för att få hans fulla uppmärksamhet. Kunde startat bättre :S
Nåväl. När vi väl satt igång hade vi 1 minut på oss att klara av så många hinder som möjligt. Svårare än det låter att springa fort och ha koll på hunden samtidigt som man ska planera en bana i huvudet. Nog för att jag hade planerat lite innan men i den planeringen hade jag ju inte räknat med på vilken sida om hunden jag hamnade efter vissa svängar osv....
Så här såg det ut i alla fall :)
Jag är jättenöjd med Elton! :) Det gick inte i rasande fart men han tvekade inte direkt någon gång. Jag värdesätter mer att jag var hyffsat tydlig och att Elton hajjade vad jag menade. Efter tunneln andra gången så "tappar jag bort" honom, han kommer på min högra sida istället för min vänstra som jag hade tänkt så därför blir det en lite "detour" in i mitten innan vi avslutar med balansen :) BRA ÄNDÅ! :)
Nu väntar fortsättningskursen med start på onsdag. Ska bli sååå kul :)
Här sitter vi med det lilla priset hihi :)
Ha en go dag i höstsolen vänner! *Kram*
Tänkvärt!
När Elton var valp och vi bodde i stan så hade jag en dagmatte till honom. Tanken var från början att Elton skulle gå på dagis, men med mina skifttider så fanns det inget dagis som kunde vara så flexibelt. Som TUR var alltså så kom jag i kontakt med en kvinna, vi kallar henne *G*, och där var Elton varje dag, kväll och natt som jag arbetade. Jag tror att drömmen varade i 6 månader ungefär, sen skulle *G* resa tillbaka till Indien där hon räddar gatuhundar (och katter) från hemska öden. Detta har *G* gjort sedan 1989... Vilken kämpe! Det är hon som postat bilden ovan på sin sida och jag kände att jag bara var tvungen att dela med mig av den.
Om jag har förstått det rätt så gör nu *G* sin sista resa ner till Indien. Av olika anledningar. Dels pga att hon inte får förlänga sitt visum mer och dels för att verkligenheten ännu en gång överväldigat henne och nu har hon snart inga krafter kvar att se allt elände. Då är det väldigt viktigt att komma ihåg budskapet ovan... Själv hade man aldrig klarat det *G* har gjort. Tänk att viga sitt liv så.... Fantastiskt. Nedan ser vi en bild på *G* och en gatuhund som hade turen att möta just henne ♥
Mer träning
Idag har vi varit ute och tränat lite på gården och en sväng i mammas och pappas trädgård. Häromdan åkte jag till verkstan hemma och fick hämtat två bildäck som nu gjorts om till agilityhinder. Sen åkte min sambo till sitt fotbollslags klubbstuga och hämtade slalompinnar (eller kineser som han kallar dem???). Så det är det vi har tragglat idag, blandat med en massa bus såklart! Har haft mycket nytta av min vän Annas bustips, tidigare har jag nog varit väldigt lat faktiskt, jag har inte busat aktivt med min hund. Det har alltid varit så enkelt att kasta pinnar eller sparka boll men det blir ju mest en massa jagande och inte så relationsbyggande. Som Anna säger: det är lätt att hundarna blir lite nonchalanta och springer iväg med bollen/pinnen på egen tass istället för att komma till ägaren och se denne som kärnan till buset. Jagandet kan i många fall skapa stress hos hundar och eftersom Elton är/var tokig i pinnar så kände jag att det fick bli ett stopp på det. Att vara besatt av något är ju inte så sunt. Svårt att sluta med kan jag lova "för han tycker ju att det är så hiiimla kul"!!! Men när han fick en bit pinne som fastnade i halsen och gjorde ett sår i matstrupen så blev det stopp över en natt. Och han vet det. Han försöker emellanåt men bara jag säger "nej" så släpper han pinnen och springer vidare.
Så nu när vi tränar så kör vi superskojig dragkamp med leksaken. Då får jag också möjlighet varje gång att öva "loss". Elton vill gärna bita två tre gånger till efter att jag sagt "loss" och det är lite tröttsamt, men då får man träna vidare...
Så här blev resultatet. Inte supersnyggt men det funkar ju :) Lite för nära berget men det är ändå tillräckligt med space, ser faktiskt väldigt tight ut på bilden.
Tittut!
Suddigt värre!!
Lite fotboll får man köra emellanåt, speciellt när man tränat så bra som idag :) På lördag gäller det, då är det avslutning på vår nybörjaragility! Då ska alla ekipage få springa bana, vilken bana man vill, man väljer själv. Det är tävling och bara ett ekipage kommer att vinna, men på väldigt avslappnat vis. Olika hinder ger olika poäng men felsteg och vägran räknas inte in, endast hur många hinder som klaras av på 1 minut.
Nu blir det sängen, Elton har redan somnat :) Natti!
Agilitysöndag
Måste börja med att ha lite roligt på min underbara sambos bekostnad. Eftersom att jag kom hem efter ett nattpass imorse så tog han hand om djuren så att jag fick sova i lugn och ro. Jag brukar för det mesta blöta upp Eltons mat eftersom att det funkar bäst för honom. Min sambo har aldrig funderat på vad jag gör med Eltons mat utan bara sett det färdiga resultatet... När jag väl vaknade så såg jag en kastrull med Eltons torrfoder i en kletig, stelnad röra :) Min sambo hade kokat upp hundmaten på spisen... Mmm, så kan man OXÅ göra älskling :)
På eftermiddagen var det dags för näst sista gången av vår nybörjaragilitykurs. Alltid lika kul!! Min sambo hängde på som fotograf/intresserad husse (jag har sån tur!) till Nya Varvets hundskola i Göteborg där kursen hålls ( http://www.hundskolan.net ). Han filmade en hel del och jag kunde som vanligt inte välja ut något klipp utan laddade upp alla nedan :) Säkert inte "blogg-korrekt" med så många klipp i ett inlägg, men who cares :) Kan inte låta bli att garva lite åt hur stel man ser ut som förare hihi!
Det gick jättebra idag. Vi började som vanligt med att träna hinder för hinder och vissa lättare kombinationer. Slalomen satte Elton direkt. Skitsnyggt verkligen. Förra gången blev jag tillsagd att jag gjorde för stora rörelser med handen och armen när vi tränade slalom, Elton behövde inte tänka själv (något som jag inte hade reflekterat över alls, jag trodde att jag gjorde helt rätt) men med en mindre korrigering så går det nu som smort! Tänk vad viktigt det är med reflektion och inputs utifrån!
Vi tränade på ett hinder framför balansen och den kombinationen gjorde att Elton hade mer fart upp på balansen och fokuserade jättebra! Eftersom att detta är en nybörjarkurs så kör vi ingen träning på kontaktfälten, men det kommer i nästa kurs.
Kontaktfält är alltså längst ner på alla balanshinder. Hunden vill gärna snedda av dessa hinder istället för att gå klart hela hindret, enkelt förklarat, och det är väl bra att börja öva på det så tidigt som möjligt antar jag. Bifogar ett filmklipp om kontaktfältsträning som filmats av min vän Anna. Där ser man väldigt tydligt hur det ska se ut.
http://youtu.be/FYKHNx-Pup4
Tillbaka till eftermiddagens agility. Vid bordet på banan så skall hunden hoppa upp och lägga sig. Detta är inte jätteklurigt, men lägg till ett hopphinder framför så att hunden har fart upp på bordet så får du se i alla fall Elton gliiiida av bordet, oförmögen att stoppa upp farten. Jag la en godis på bordet som han väldigt gärna ville ha och "vips" så justerade han sin fart och balans upp på bordet. Han får godisar med några sekunders mellanrum om han ligger kvar på bordet och inte reser sig upp.
Hopphinder och tunneln gick perfekt.
Däcket gick bra på stationsträningen men är det hinder som vi verkligen måste träna på tills "tävlingen/uppvisningen" nästa vecka. När Elton (och de flesta andra hundarna på kursen) kommer mot däcket med fart så springer de gärna förbi eller hoppar genom ramen men vid sidan av däcket.
Sen övade vi på att skicka hunden på ett vanligt hopphinder. Jag tror det hette "skicka"? Det innebär att man står vid hunden, visar med handen och säger kommandot för hindret. När hunden t.ex. hoppar över hindret så kallar man tillbaka hunden till sig. Man springer alltså inte med jämte hunden utan skickar hunden på hindret. Som ni kommer se, om jag lyckas lägga upp några videor från eftermiddagens träning, så är jag brevid Elton när vi springer bana för att vara tydlig och coacha honom. Vad som självklart är meningen så småning om är ju att man ska kunna "skicka" hunden på hinder medan man själv springer vidare till nästa, annars har man ju ingen chans att hinna med. Så långt har vi inte kommit :)
Efter stationsträningen så kör vi alltid en liten bana (denna "lilla" bana blir bara längre och längre för varje gång. Och det är sååå kul!!!). Vi brukar hinna 2 omgångar per ekipage. Det är den roligaste delen av lektionen eftersom alla andra hundar och ägare står uppe på altanen och ser på. Det innebär alltså att man äntligen kan köra med hunden lös! Det blir inte samma grej när hunden är kopplad.
Min sambo filmade både stationsträning och båda gångerna på banan. Det är så nyttigt att kolla på efteråt för då ser man vad man ger hunden för signaler och vad som funkar/inte funkar. Jag kör numera utan godis i händerna eftersom att Elton då bara springer och kolla på min näve.
Första omgången vi sprang banan missar vi på 3 hinder. Först pajar jag slalomen för Elton. Helt mitt fel för att jag var så ivrig. När vi kommer till däcket så får vi problem igen, men det fick i stort sett alla hundarna. Sedan tappade Elton fokus lite light direkt efter däcket men fortsätter i alla fall tills vi missar på sista hopphindret som avslutar banan. Kändes bra och SUPERKUL ändå!
Andra omgången gick det klart bättre, men då visste Elton lite mer hur det var tänkt. Vi missar bara på däcket men det ska vi sätta in lite extra krut på tills sista gången nästa lördag - can't wait!! :)
Ni som VET hur agility skall utföras ber jag om 2 saker, ha i åtanke att jag och Elton är nybörjare men kom gärna med snälla åsikter om vad vi ska tänka på/jobba på :) Men det mesta faller förhoppningsvis på plats med träning och brinnande intresse, no? :)
Ha en go kväll med er ♥
Här kommer en filmsnutt på Släpet, det var första klippet som jag laddade upp i bloggen som ett test. Men den passar ju i sammanhanget!
På eftermiddagen var det dags för näst sista gången av vår nybörjaragilitykurs. Alltid lika kul!! Min sambo hängde på som fotograf/intresserad husse (jag har sån tur!) till Nya Varvets hundskola i Göteborg där kursen hålls ( http://www.hundskolan.net ). Han filmade en hel del och jag kunde som vanligt inte välja ut något klipp utan laddade upp alla nedan :) Säkert inte "blogg-korrekt" med så många klipp i ett inlägg, men who cares :) Kan inte låta bli att garva lite åt hur stel man ser ut som förare hihi!
Det gick jättebra idag. Vi började som vanligt med att träna hinder för hinder och vissa lättare kombinationer. Slalomen satte Elton direkt. Skitsnyggt verkligen. Förra gången blev jag tillsagd att jag gjorde för stora rörelser med handen och armen när vi tränade slalom, Elton behövde inte tänka själv (något som jag inte hade reflekterat över alls, jag trodde att jag gjorde helt rätt) men med en mindre korrigering så går det nu som smort! Tänk vad viktigt det är med reflektion och inputs utifrån!
Vi tränade på ett hinder framför balansen och den kombinationen gjorde att Elton hade mer fart upp på balansen och fokuserade jättebra! Eftersom att detta är en nybörjarkurs så kör vi ingen träning på kontaktfälten, men det kommer i nästa kurs.
Kontaktfält är alltså längst ner på alla balanshinder. Hunden vill gärna snedda av dessa hinder istället för att gå klart hela hindret, enkelt förklarat, och det är väl bra att börja öva på det så tidigt som möjligt antar jag. Bifogar ett filmklipp om kontaktfältsträning som filmats av min vän Anna. Där ser man väldigt tydligt hur det ska se ut.
http://youtu.be/FYKHNx-Pup4
Tillbaka till eftermiddagens agility. Vid bordet på banan så skall hunden hoppa upp och lägga sig. Detta är inte jätteklurigt, men lägg till ett hopphinder framför så att hunden har fart upp på bordet så får du se i alla fall Elton gliiiida av bordet, oförmögen att stoppa upp farten. Jag la en godis på bordet som han väldigt gärna ville ha och "vips" så justerade han sin fart och balans upp på bordet. Han får godisar med några sekunders mellanrum om han ligger kvar på bordet och inte reser sig upp.
Hopphinder och tunneln gick perfekt.
Däcket gick bra på stationsträningen men är det hinder som vi verkligen måste träna på tills "tävlingen/uppvisningen" nästa vecka. När Elton (och de flesta andra hundarna på kursen) kommer mot däcket med fart så springer de gärna förbi eller hoppar genom ramen men vid sidan av däcket.
Sen övade vi på att skicka hunden på ett vanligt hopphinder. Jag tror det hette "skicka"? Det innebär att man står vid hunden, visar med handen och säger kommandot för hindret. När hunden t.ex. hoppar över hindret så kallar man tillbaka hunden till sig. Man springer alltså inte med jämte hunden utan skickar hunden på hindret. Som ni kommer se, om jag lyckas lägga upp några videor från eftermiddagens träning, så är jag brevid Elton när vi springer bana för att vara tydlig och coacha honom. Vad som självklart är meningen så småning om är ju att man ska kunna "skicka" hunden på hinder medan man själv springer vidare till nästa, annars har man ju ingen chans att hinna med. Så långt har vi inte kommit :)
Efter stationsträningen så kör vi alltid en liten bana (denna "lilla" bana blir bara längre och längre för varje gång. Och det är sååå kul!!!). Vi brukar hinna 2 omgångar per ekipage. Det är den roligaste delen av lektionen eftersom alla andra hundar och ägare står uppe på altanen och ser på. Det innebär alltså att man äntligen kan köra med hunden lös! Det blir inte samma grej när hunden är kopplad.
Min sambo filmade både stationsträning och båda gångerna på banan. Det är så nyttigt att kolla på efteråt för då ser man vad man ger hunden för signaler och vad som funkar/inte funkar. Jag kör numera utan godis i händerna eftersom att Elton då bara springer och kolla på min näve.
Första omgången vi sprang banan missar vi på 3 hinder. Först pajar jag slalomen för Elton. Helt mitt fel för att jag var så ivrig. När vi kommer till däcket så får vi problem igen, men det fick i stort sett alla hundarna. Sedan tappade Elton fokus lite light direkt efter däcket men fortsätter i alla fall tills vi missar på sista hopphindret som avslutar banan. Kändes bra och SUPERKUL ändå!
Andra omgången gick det klart bättre, men då visste Elton lite mer hur det var tänkt. Vi missar bara på däcket men det ska vi sätta in lite extra krut på tills sista gången nästa lördag - can't wait!! :)
Ni som VET hur agility skall utföras ber jag om 2 saker, ha i åtanke att jag och Elton är nybörjare men kom gärna med snälla åsikter om vad vi ska tänka på/jobba på :) Men det mesta faller förhoppningsvis på plats med träning och brinnande intresse, no? :)
Ha en go kväll med er ♥
Här kommer en filmsnutt på Släpet, det var första klippet som jag laddade upp i bloggen som ett test. Men den passar ju i sammanhanget!
